feliciarn

Det är underligt.Jag satt på fyrans buss igår,på väg hem.Då kom en gubbe i kanske 60-70 års åldern och satte sig bredvid mig.

G(ubben) :"Jag slår mig ner här."
F(Jag)       :"Ok." (Jag blev lite smårädd,för han var liksom...lite väl framåt)

G :"gick förbi ett par kineser där borta.De frågade om jag visste vilken buss som gick här.Då svarade jag Plingplong,Chingchong ,då visste de inte ens vad jag sa!"
F:*tittar lite snett på mannens ansikte*  "Jaha..Ojdå"
G :"Jag ska häls på min fru som ligger uppe på sjukhuset här.Hon har nog inte så långt kvar,vettu.Hon var förut ett sån här...Öh..Vad heter det..Vitamin-människa.Hon tog vitaminpiller som var helt jävla onödiga för henne.C-vitaminer och sånt skit..."
Vid det här laget började jag få lit mer empati för mannen.Blev lite varm i fötterna.Tänk,han har säkert hållit detta för sig själv hur länge som helst.Han var väl kanske desperat efter någon att prata med.


Han fortsatte att prata om sin fru ,hela två stationer faktiskt.

G:"Tänk på vad jag har sagt nu,att svenska sjukvården....De...De har lagt ner en förmögenhet på min fru.
F:"Jag måste av nu.Hejdå,ha det bra."
G:"Hejdå,du också.Tänk på vad jag har sagt."